lllllllllovecats
Nu är jag ändå lite tacksam över att jag hade så tråkigt igår att jag gick och lade mig vid 10-tiden, Min bokare Magali ringe mig nämnligen klockan 8 imorse och sa att hade en casting om en halvtimme. Jag var helt förvirrad och drog mest bara på mig kläder för att sedan rusa ut, var dessutom väldigt nära att gå ut i strumpbyxor och linne tills jag kom på att det kan vara bra att ha en kjol eller nåt till. Väl på tunnelbanestationen upptäckte jag att klockan 8 på en söndagsmorgon är bara de allra skummaste människorna uppe. För det mesta befolkades trunnebbanan av partydjur som ännu inte gått och lagt sig. Min cheapmondaykjol kändes plötsligt alldeles för kort, och 10cm klackarna alldeles för höga då jag gång på gång blev utsatt för diverse raggningsförsök, eller snarare försök att köpa mig insåg jag senare. Skummast var ändå en man som hela tiden ställde sig bredvid mig och sa "Hehe" ungefär 19 ggr i minuten. Suck. Aja, väl framme visade det sig att "castingen" istället var ett jobb. Tror att tidningen hette "Idomine" eller något sånt, det var iallafall så alla uttalade det men vet inte hur det stavas. Trevligt med jobb förstås, men min förberedelse var verkligen likamed 0. Kände mig lite skabbig, oduschad, rufsig och frukostlös (Att jag dessutom bara hade en enda tampong i väskan var ju inte heller så...mysigt). Jag har aldrig förstått mig på människor som inte äter frukost alls, hur lyckas man med det? Om jag inte äter frukost blir jag nog världens suraste människa. Lyckligtvis befann vi oss på ett hotell så jag kunde beställa in en gigantisk Club sandwich! Allt gick ändå bra på jobbet, vi slutade till och med klockan 5 som måste räknas som ovanligt tidigt i den här branschen, och jag traskade glatt hem. På tunnelbanan den här gången hamnade jag bredvid ett gäng som jag direkt utsåg till mina vänner, fastän jag inte kände dem. Det var något med deras klädstilar, typ slitna converse och väldigt avslappnade kläder, samt att de verkade ha så roligt som gjorde att jag kände att jag ville vara deras vän. En av killarna hade dessutom en likadan the clash tröja som som jag har. Jag log glatt emot dem men de stirrade på mig som om jag vore en utomjordning. Insåg sedan att jag med mina höga klackar och 46 lager smink som jag inte tvättat bort sen jobbet, knappast såg ut som någon de brukar hänga med. Buhu. Jag måste verkligen skaffa mig en vän här. Eller förresten så ska jag ändå till Milano, har jag sagt det? Skulle dit idag men missade planet på grund av "castingen".
Hade tänkt gå och köpa middagsmat på vägen hem men då jag såg alla nersläckta butiker insåg jag med fasa något som jag helt glömt, eller förträngt, ingenting är öppet här på söndagar! (Eller kanske, men aldrig då jag går för att köpa mat iallafall) Jaha. Gick hem och inspekterade kylskåpet och skafferiet.. hmm.. ett paket nudlar och ett halvt paket Ben and Jerrys. Hm, jag känner att dagens middag blir ett näringsintag värt att minnas.