Mus utan hus

Idag hade jag en fotografering för klädmärket Ba&Sh, och dagen har faktiskt varit oväntat trevlig. Ute i en förort till Paris vandrade jag i morse, med The Killers i hörlurarna, glad och nöjd efter en god natts sömn. Det måste ha varit månader sen jag sovit så bra! Det är säkert min lilla rumskompis fel, eller förtjänst kanske man ska kalla det, för hon sover så tidigt och jag känner mig så taskig om jag har den superstarka (och enda) lampan tänd då. Iallafall, idag gick allting bra (förutom en del smärre problem, t ex att agenturen gett mig instruktioner till att ta mig till Mairie D'issy istället för Mairie D'ivry, men som tur var upptäckte jag detta lilla fel just precis innan jag skulle kliva på det felaktiga tunnelbanetåget).
Idag så gillar jag Paris. I och för sig har jag spenderat hela dagen utanför staden, men tanken på Paris känns trevlig idag. 
Milou ringer mig varje dag, vilket förstås är bra pusspuss Milou jag älskar dig, men inte så bra att jag nu  har upptäckt att det verkar kosta mig typ 10 spänn i sekunden. Har jag förresten sagt att jag är pank som en kyrkråtta? Men jag är iallafall glad att vi inte har råttor. Har jag förresten någonsin sagt att vi hade råttor ett tag i modellägrenheten i NY? Antagligen inte, för då skulle nog mina föräldrar ha tvingat mig att komma hem igen. På tal om modellägenheter, de är kanske sämre än sämst, jag kan liksom inte föreställa mig hur det skulle kännas att bo i en vanlig trevlig liten lägenhet. En dag ska jag nog skriva en bok om hur det är att bo i en modelllägenhet. Särskilt då man är 8 st och hälften är lesbiska. Allt blir till en salig blandning av oljemassage, kackerlackor, mögel, kuddkrig i underkläder, giftiga spindlar, låna kläder av varandra, sno kläder av varandra (visst är det praktiskt att alla har samma storlek?), sno andra saker av varandra, ruttnande sopor, sushipartyn, ryska vodkapartyn, råttor, svartsjukebråk etc etc etc oj varför känns det som att det mesta blev negativt?

Min största dröm just nu är att köpa en ipod-högtalare. Jag är faktiskt inte mycket till materialist, jag ser aldrig på tv och jag har sönder allt tekniskt inom hundra meters radie, men jag är helt besatt av tanken på att köpa en ipod-högtare. Jag ska vandra runt med min kära högtalare under armen, längs Paris steniga dator i solnedgången, medan vi sjunger/spelar "happy together" och steppar lite snyggt på väl valda ställen. Synd bara att jag har typ 500 kronor på min konto och detta bör sparas till "nödsituationer", vilket de arma 500 kronorna inte kommer att räcka till men ändå.
Btw så har jag fått en rumskamrat som heter Isabel, kommer från tyskland och är 15 år. Hon är faktiskt jätterar, men kanske inte världens mest självständiga människa, vilket förstås är förståligt eftersom hon bara är 15 år, men hur som helst så känner jag mig väldigt "mammig" helt plötsligt, jag lagar mat åt henne och hon ställer ungefär 100 frågor om dagen till mig, allt ifrån frågor om hur man tar sig runt med tunnelbanan, till hjälp med kärleksbekymmer etc. . Jag är inte en mammig person. Vad har det tagit åt mig? Dricker till och med te istället för öl, vill ju inte vara ett dåligt föredöme ha ha ha